Vad är högradonmark, normalradonmark och lågradonmark?

Vad är högradonmark, normalradonmark och lågradonmark? Markklassningen avgör vilka byggtekniska krav som ställs vid nyproduktion. Klassificeringen baseras på radonhalten i jordluften, mätt i kilobecquerel per kubikmeter (kBq/m³), samt markens genomsläpplighet. Beroende på resultat klassas marken som lågradonmark, normalradonmark eller högradonmark.

Radon är en radioaktiv ädelgas, närmare bestämt isotopen radon-222, som bildas i sönderfallskedjan från uran-238 via radium-226. Gasen är osynlig och luktfri. Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten är radon den näst största orsaken till lungcancer efter rökning, med uppskattningsvis 500 fall per år i Sverige.

Markradon står för den absolut största andelen förhöjda radonhalter i svenska bostäder, och klassningen av marken är det första steget för att avgöra vilken typ av radonskydd en byggnad behöver. Referensvärdet för radon i inomhusluft är 200 Bq/m³ som årsmedelvärde, fastställt av Strålsäkerhetsmyndigheten.

Radonrisken varierar kraftigt beroende på berggrund, jordart och markens förmåga att transportera radongas. Att känna till markklassningen är relevant både vid nybyggnation och vid bedömning av befintliga bostäder. Den som vill veta mer om hur radon mäts och hanteras kan besöka Radon hemmas kontaktsida för vägledning.

Viktiga punkter

• Markklassningen baseras på radonhalten i jordluften och markens genomsläpplighet, och styr vilken grundkonstruktion som krävs vid nybyggnation.

• Radon-222 bildas naturligt i mark och berggrund, och markradon är den dominerande källan till förhöjda radonhalter i svenska bostäder.

• Referensvärdet 200 Bq/m³ gäller inomhusluft som årsmedelvärde, och långtidsmätning under eldningssäsongen (1 oktober till 30 april) ger det mest tillförlitliga underlaget.

Så definieras markklasserna

Klassificeringen av markradon bygger på mätning av radonhalten i jordluften i kombination med markens genomsläpplighet. Resultatet avgör om marken klassas som låg-, normal- eller högradonmark, och det styr i sin tur kravet på grundkonstruktionens utförande vid nyproduktion.

Vad som avses med högradonmark

Högradonmark innebär att radonhalten i jordluften överskrider de gränsvärden som motsvarar hög risk. I genomsläppliga jordarter som grus räcker det att radonhalten i jordluften överstiger 10 kBq/m³ för klassningen. I mindre genomsläppliga jordarter som morän krävs högre halter. Redan vid en radiumhalt på 100 Bq/kg klassas marken som högradonmark.

Vid byggnation på högradonmark krävs radonsäkert utförande av grundkonstruktionen.

Vad som avses med normalradonmark

Normalradonmark motsvarar måttliga radonhalter i jordluften. Värdena ligger typiskt mellan de trösklar som skiljer låg- och högradonmark, beroende på jordart och kornstorlek. Enligt en markradonutredning i Älvdalens kommun klassades ett område som normalradonmark med halter mellan 6 och 17 kBq/m³ i morän.

Vid normalradonmark rekommenderas radonskyddat utförande.

Vad som avses med lågradonmark

Lågradonmark föreligger när radonhalten i jordluften är så låg att radon från marken inte bedöms utgöra en påtaglig risk. Radiumhalten i marken ligger under 25 Bq/kg. Traditionellt utförande av grundkonstruktionen anses tillräckligt. Radon kan fortfarande förekomma via andra källor, exempelvis byggnadsmaterial som blå lättbetong.

Vad klassningen bygger på i mark och berggrund

Markklassningen styrs av två huvudfaktorer: halten av radonbildande ämnen i berg och jord samt markens förmåga att transportera radongas till markytan. Bergarter med högt uraninnehåll, i kombination med genomsläppliga jordarter, ger de högsta radonriskerna.

Uran, radium och radongas i berggrunden

Radon-222 bildas i sönderfallskedjan uran-238 → radium-226 → radon-222. Halveringstiden för radon-222 är 3,8 dagar. Vid sönderfallet bildas radondöttrar, partiklar som fäster vid damm och lungor. Radongas bildas naturligt när uran och radium i berggrunden sönderfaller, och halten beror på berggrundens uraninnehåll.

Jordarter, genomsläpplighet och kornstorlek

Jordens kornstorlek och porositet avgör hur lätt radongas transporteras uppåt. Grovkorniga jordarter som grus och sand har hög genomsläpplighet. Finkorniga jordarter som lera har lägre gasgenomsläpplighet. Enligt Svensk Radonförening har markens porositet eller genomsläpplighet mycket stor betydelse för hur mycket radon som kan nå en byggnad.

En grusås med måttligt uraninnehåll kan ge högre markradonrisk än lerjord med samma radiumhalt.

Alunskiffer, granit och pegmatit som riskfaktorer

Alunskiffer, granit och pegmatit är de bergartstyper som innehåller högst halter av uran i svensk berggrund. Alunskiffer förekommer i Västergötland, Östergötland, Närke, Jämtland och på Öland. Granit och pegmatit finns spridda över stora delar av landet. Vittring av dessa bergarter frigör radium till jordlagren ovanpå, vilket ökar radonhalten i jordluften.

Varför hus på samma mark kan få olika radonhalter

Radonhalten inomhus bestäms inte enbart av markklassningen. Grundkonstruktion, ventilation, byggnadsmaterial och vattenförsörjning samverkar och kan ge helt olika radonhalter i två identiska hus på samma gata.

Grundkonstruktion, sprickor och transportvägar

Radongas från marken tränger in genom otätheter i husgrunden. Sprickor i betongplattan, genomföringar för rör och kablar samt fogar mellan golv och vägg utgör de vanligaste transportvägarna. En platta på mark utan tätskikt kan släppa in betydande mängder radonhaltig jordluft.

Krypgrund med ventilerad luftspalt ger normalt lägre inläckage än en otät platta på mark.

Undertryck och ventilationens betydelse

Inomhusluften har i regel lägre lufttryck än markluften. Det undertrycket suger in radonhaltig jordluft genom otätheter. Ventilationssystemets typ och skick påverkar undertryckets storlek. Mekanisk frånluftsventilation utan tilluftsdon kan skapa kraftigt undertryck och därmed öka radoninflödet.

Balanserad ventilation med till- och frånluft minskar undertrycket.

När byggnadsmaterial och vatten också påverkar

Blå lättbetong (tillverkad 1929 till 1975) avger radongas till inomhusluften. Materialet innehåller alunskifferbaserad ballast med hög radiumhalt. Enligt Boverket kan radon också komma från hushållsvattnet, särskilt vid bergborrad brunn. Gränsvärdet för radon i dricksvatten är 1 000 Bq/l.

Dessa källor kan ge förhöjda halter även på lågradonmark.

När och hur markradon mäts

Mätning av markradon syftar till att fastställa radonhalten i jordluften och markens genomsläpplighet. Tidpunkten och metoden beror på om det gäller nybyggnation eller en befintlig bostad.

Mätning i jordluft inför nybyggnation

Inför nybyggnation sker mätning genom att en sond förs ned cirka 0,6 till 1,0 meter i marken. Radonhalten i jordgasen registreras i kBq/m³. Markens gasgenomsläpplighet mäts parallellt. Dessa två parametrar avgör tillsammans markklassningen.

Mätningen kan utföras under hela året och är oberoende av eldningssäsongen.

När inomhusmätning är det viktigaste underlaget

I befintliga bostäder är det radonhalten i inomhusluften som avgör om åtgärder behövs. Långtidsmätning under eldningssäsongen, 1 oktober till 30 april, ger det mest tillförlitliga årsmedelvärdet. Mätperioden bör vara minst två månader. Referensvärdet är 200 Bq/m³.

Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar att alla småhus och flerbostadshus kontrolleras.

Skillnaden mellan spårfilm och radoninstrument

Spårfilmsdosor (mätdosor) placeras i bostaden under mätperioden och skickas sedan till ett ackrediterat laboratorium för analys. Metoden ger ett integrerat medelvärde. Radoninstrument (digitala mätare) visar radonhalten i realtid och kan användas för kortare kontroller, men resultaten utgör inte underlag för ett godkänt årsmedelvärde.

Spårfilm är den metod som myndigheter och ackrediterade laboratorier rekommenderar för officiella mätningar.

Vad klassningen betyder för byggande och åtgärder

Markklassningen kopplas direkt till byggnadstekniska krav. Tre utförandenivåer tillämpas: traditionellt, radonskyddat och radonsäkert. Kravnivån ökar med radonrisken.

Radonskydd vid nya bostäder

Vid nybyggnation på högradonmark krävs radonsäkert utförande. Det innebär bland annat tät grundkonstruktion, radonmembran, täta genomföringar och ofta förberedelse för radonsug. Enligt Göteborgs Stad innebär radonsäkert utförande att genomföringar i husgrunden utförs som täta.

På normalradonmark räcker radonskyddat utförande. Lågradonmark kräver traditionellt utförande, men oavsett klassificering kan markradon orsaka problem om byggnaden inte är tillräckligt tät mot marken.

Vanliga åtgärder i befintliga hus

De vanligaste åtgärderna i befintliga hus med förhöjda radonhalter är:

• Radonsug/radonbrunn under eller intill husgrunden, som skapar ett undertryck som leder bort radongas innan den når inomhusluften

• Tätning av sprickor, fogar och genomföringar i bottenplattan

• Förbättrad ventilation, helst balanserad till- och frånluft, för att minska undertrycket

• Byte eller inkapsling av byggnadsmaterial som blå lättbetong

Valet av åtgärd beror på radonkällan. En utredning identifierar om radonet kommer från marken, byggmaterialet eller vattnet.

Uppföljande mätning efter åtgärd

Efter genomförd åtgärd krävs en uppföljande radonmätning för att verifiera att radonhalten sjunkit under 200 Bq/m³. Mätningen genomförs som långtidsmätning under nästkommande eldningssäsong. Det räcker inte med en korttidsmätning direkt efter installationen.

Hälsorisk, referensvärde och myndigheternas råd

Radon utgör en dokumenterad hälsorisk vid långvarig exponering. Sambandet mellan radonexponering och lungcancer är fastställt genom epidemiologiska studier och bekräftat av WHO, Strålsäkerhetsmyndigheten och Folkhälsomyndigheten.

Varför 200 Bq/m³ är ett viktigt riktvärde

Referensvärdet 200 Bq/m³ som årsmedelvärde gäller för bostäder och lokaler i Sverige. Det fastställs av Strålsäkerhetsmyndigheten. Enligt Boverket gäller detta värde som gränsvärde för inomhusluft. Det finns inget säkert tröskelvärde under vilket radon är helt riskfritt. Risken ökar linjärt med ökande radonhalt och exponeringstid.

Radonexponering, joniserande strålning och lungcancer

Radon och dess radondöttrar avger joniserande strålning, främst alfapartiklar. När dessa inandas bestrålas lungvävnaden. Långvarig exponering ökar risken att drabbas av lungcancer. Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten uppskattas radon orsaka cirka 500 lungcancerfall per år i Sverige. Risken är särskilt hög för rökare.

Radon är den näst största orsaken till lungcancer i Sverige.

När ny mätning bör göras

Ny radonmätning rekommenderas:

• Efter ombyggnad, tillbyggnad eller förändrad ventilation

• Efter radonåtgärd, för att verifiera resultatet

• Om det gått mer än tio år sedan föregående mätning

• Vid fastighetsförsäljning, som underlag för köparen

Mätningen bör ske som långtidsmätning under eldningssäsongen (1 oktober till 30 april) med mätdosor från ett ackrediterat laboratorium.

Frequently asked questions

Hur klassificeras mark som högradonmark, normalradonmark och lågradonmark i Sverige?

Klassificeringen baseras på mätning av radonhalten i jordluften (kBq/m³) i kombination med markens gasgenomsläpplighet. Högradonmark, normalradonmark och lågradonmark motsvarar radonsäkert, radonskyddat respektive traditionellt utförande vid byggnation. Gränsvärdena varierar beroende på jordart och kornstorlek.

Vilka mätmetoder används för att bedöma radonrisk i mark inför byggnation?

En sond förs ned 0,6 till 1,0 meter i marken för att mäta radonhalten i jordgasen. Samtidigt mäts markens gasgenomsläpplighet. Mätningen kan kompletteras med gammastrålningsmätning och analys av radiumhalt i jordprover.

Vilka gränsvärden eller riktlinjer används vid indelning av radonrisk för mark?

Gränsvärdena beror på jordart. I genomsläppliga jordarter som grus kan marken klassas som högradonmark redan vid radonhalter över 10 kBq/m³ i jordluften. En radiumhalt över 100 Bq/kg innebär högradonmark, medan under 25 Bq/kg innebär lågradonmark.

Hur påverkar jordart, berggrund och markens genomsläpplighet radonrisken?

Bergarter som granit, pegmatit och alunskiffer har höga uranhalter och bildar mer radon. Grovkorniga jordarter som grus och sand transporterar radongas lättare till markytan än finkorniga jordarter som lera. Kombinationen av hög radiumhalt och hög genomsläpplighet ger den högsta radonrisken.

Vilka byggtekniska åtgärder rekommenderas vid byggande på mark med förhöjd radonrisk?

På högradonmark krävs radonsäkert utförande med tät grundkonstruktion, radonmembran, täta genomföringar och förberedelse för radonsug. På normalradonmark räcker radonskyddat utförande. Oavsett klassning bör byggnaden vara tät mot marken för att förhindra inläckage av radongas.

Vilka myndigheter och standarder styr krav och rekommendationer kring radonsäkert byggande?

Strålsäkerhetsmyndigheten fastställer referensvärdet 200 Bq/m³ för inomhusluft. Boverket anger byggnadstekniska krav i Boverkets byggregler (BBR). Folkhälsomyndigheten ger allmänna råd om radon inomhus. SGU tillhandahåller kartor och data om markradonrisker i svensk berggrund och jordarter.