Radon är en radioaktiv ädelgas, specifikt isotopen radon-222, som bildas i sönderfallskedjan från uran via radium i berggrund och jordarter. En radonkarta ger en översiktlig bild av var markradonrisken bedöms vara låg, normal eller hög, men den ersätter aldrig en faktisk radonmätning i den enskilda bostaden. Det enda sättet att fastställa radonhalten i en bostad är genom en långtidsmätning, uttryckt i becquerel per kubikmeter (Bq/m³), under eldningssäsongen.
Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten orsakar radon i bostäder omkring 500 lungcancerfall per år i Sverige. Referensvärdet för radonhalten i inomhusluft är 200 Bq/m³. Trots att vissa regioner har geologiska förutsättningar som ger högre risk finns det tillräckligt med markradon i hela landet för att överskridanden ska kunna förekomma var som helst. Kartor fungerar som ett stöd vid planering och riskbedömning, men de ger inga garantier för enskilda fastigheter.
Den som vill veta mer om hur radon mäts och hanteras i bostäder kan besöka Radon hemma för vägledning och kontaktmöjligheter.
Viktiga punkter
-
En radonkarta visar geologisk risk på regional nivå men kan inte förutsäga radonhalten i ett enskilt hus.
-
Markradon, blåbetong och hushållsvatten är tre separata källor som alla kan bidra till förhöjda halter i inomhusluften.
-
En godkänd långtidsmätning under eldningssäsongen (1 oktober till 30 april) är det enda tillförlitliga sättet att bedöma radonhalten.
Vad en radonkarta visar och inte visar
En radonkarta redovisar den geologiska sannolikheten för förhöjd radonhalt i markluften baserat på berggrund och jordarter. Kartan visar inte uppmätta radonhalter i enskilda bostäder. Skillnaden mellan regional risk och lokal verklighet är avgörande att känna till.
Skillnaden mellan riskkarta och uppmätt radonhalt
En riskkarta klassificerar mark i kategorier som låg, normal och hög risk. Klassificeringen bygger på geologiska data, inte på mätningar inomhus. Ett område markerat som lågrisk kan innehålla enskilda hus med halter över 200 Bq/m³, medan ett högriskområde kan ha bostäder med låga värden.
Radonhalten i inomhusluft påverkas av faktorer som husets grundkonstruktion, ventilation och byggmaterial. Dessa parametrar fångas inte upp av en geologisk karta.
Varför enskilda tomter inte kan bedömas säkert med karta
Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten är markradonkartorna för oprecisa för att dra slutsatser om radonförhållandena på en viss tomt. Markluftens radonhalt kan variera kraftigt inom korta avstånd beroende på lokala variationer i jordart och sprickbildning i berggrunden.
Det finns tillräckligt med markradon i hela Sverige för att radonhalten potentiellt ska kunna överstiga referensvärdet. Husets konstruktion avgör hur mycket markluft som tränger in.
SGU kartor och kommunala underlag
Sveriges geologiska undersökning (SGU) kartlägger radioaktivitet i berg, jord och grundvatten. Kartorna finns tillgängliga via SGU webbplats och används som underlag vid detaljplanering och bygglov.
Kommuner kompletterar ofta SGU data med egna mätresultat. Dessa kommunala underlag ger en bättre bild på lokal nivå men ersätter fortfarande inte mätning i den enskilda bostaden.
Vilka områden har förhöjd markradonrisk i Sverige
Den geologiska sammansättningen i svensk berggrund och jord varierar kraftigt, vilket skapar stora regionala skillnader i markradonrisk. Bergarter med högre halter av uran, som granit och alunskiffer, och genomsläppliga jordarter som grusåsar bidrar till ökad radonavgång från marken.
Berggrund och jordarter som kan ge högre risk
Uranrik granit förekommer i stora delar av Sverige, bland annat i Mellansverige och delar av Norrland. Grusåsar och rullstensåsar, bildade under istiden, har hög genomsläpplighet. Markluft med radon transporteras lättare genom dessa material.
Lermark har lägre genomsläpplighet, vilket kan begränsa radonflödet. Variationen kan vara stor inom samma kommun.
Alunskiffer, uran och naturlig radioaktivitet
Alunskiffer är en sedimentär bergart med förhöjda halter av uran och radium. Den förekommer bland annat i Falköpings och Skövde kommuner, i Västergötland, Östergötland, Jämtland och delar av Skåne.
Uran i alunskiffer sönderfaller till radium, som i sin tur bildar radon-222. Gasen har en halveringstid på 3,8 dagar. Under den tiden kan den tränga in i byggnader via marken.
Gammastrålning som geologisk indikator
SGU mäter gammastrålning från markytan som en indikator på förekomsten av radioaktiva ämnen. Förhöjd gammastrålning, en form av joniserande strålning, korrelerar ofta med högre halter av uran i berggrunden.
Områden med hög gammastrålning på kartan bör föranleda radonmätning i befintliga byggnader. Gammastrålningsvärdet ger en indikation men säger inget om den faktiska inomhushalten.
Varför radonhalten i huset inte styrs av området enbart
Radon i inomhusluft kan härröra från tre separata källor: marken under huset, byggnadsmaterialet och hushållsvattnet. Områdets geologiska klassificering säger inget om vilken eller vilka av dessa källor som bidrar i en viss bostad.
Radon från marken via otätheter i grundkonstruktionen
Markradon är den vanligaste orsaken till förhöjda radonhalter inomhus. Gasen tränger in genom sprickor i bottenplattan, rörgenomföringar och otäta konstruktionsdetaljer. Undertrycket som uppstår i uppvärmda byggnader under eldningssäsongen suger in markluft.
Enligt Boverket kan skadligt höga halter av radon finnas i alla typer av hus. Grundläggningssättet spelar en avgörande roll. Hus med källare eller krypgrund har större kontaktyta mot marken.
Blåbetong som källa till radon i inomhusluft
Blå lättbetong (blåbetong) tillverkades i Sverige mellan 1929 och 1975 med alunskifferbaserad rödfyr. Materialet avger radon-222 direkt i inomhusluften. Bostäder byggda under denna period bör kontrolleras oavsett geografiskt läge.
Radondöttrarna, de fasta sönderfallsprodukterna av radon, fäster vid dammpartiklar och andas in. Det är dessa partiklar som utgör den primära hälsorisken.
Hushållsvatten som kompletterande källa
Bergborrade brunnar kan innehålla radon löst i vattnet. Vid användning frigörs gasen till inomhusluften, särskilt vid dusch och tvätt. Gränsvärdet för radon i dricksvatten är 1 000 Bq/l enligt Livsmedelsverket.
Kommunalt vatten behandlas normalt så att radonhalten är låg. Problemet gäller främst enskilda vattentäkter.
Hur radon ska mätas för att ge ett tillförlitligt svar
Radonmätning är den enda metoden för att fastställa radonhalten i en bostad. Mätningen måste genomföras under rätt förutsättningar för att resultatet ska vara giltigt.
Långtidsmätning under eldningssäsong
Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten bör en radonmätning pågå i minst två månader under eldningssäsongen, normalt mellan 1 oktober och 30 april. Radondosor placeras i bostadens boutrymmen. Minst två mätpunkter per bostad krävs.
Längre mätperiod ger noggrannare resultat. Korttidsmätningar kan ge en indikation men godkänns inte som underlag för myndighetsbeslut.
Hur resultat tolkas mot referensvärdet 200 Bq/m³
Referensvärdet för radon i inomhusluft är 200 Bq/m³ som årsmedelvärde. Värdet gäller för bostäder och är fastställt av Strålsäkerhetsmyndigheten. Överstiger mätresultatet referensvärdet bör åtgärder vidtas för att sänka halten.
Mätlaboratoriet beräknar ett årsmedelvärde baserat på mätperioden. Resultatet presenteras i Bq/m³.
När nya radonmätningar bör göras
Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar en ny mätning om det har gått mer än 10 år sedan den senaste mätningen. Ny mätning bör även göras efter byggnadsåtgärder som kan påverka radonhalten, exempelvis:
-
Byte av ventilationssystem
-
Ändring av grundkonstruktion
-
Tilläggsisolering som förändrar luftomsättningen
Radonhalten kan förändras över tid. Regelbundna mätningar ger en uppdaterad bild.
Hälsorisker och varför referensvärdet finns
Radon i bostäder utgör en dokumenterad hälsorisk. Referensvärdet på 200 Bq/m³ grundas på den vetenskapliga kunskapen om sambandet mellan radonexponering och lungcancer.
Radon-222, sönderfallskedja och radondöttrar
Radon-222 bildas när radium-226 sönderfaller. Gasen har en halveringstid på 3,8 dagar. Vid sönderfall bildas radondöttrar: polonium-218, bly-214, vismut-214 och polonium-214.
Radondöttrarna är fasta partiklar. De fastnar på dammkorn och aerosol i luften och avger joniserande strålning, främst alfastrålning, vid fortsatt sönderfall.
Lungcancer och exponering i bostäder
Långvarig exponering för radonhalter över referensvärdet ökar risken för lungcancer. Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten är radon den näst största orsaken till lungcancer efter rökning. Risken är avsevärt högre för rökare och tidigare rökare.
Uppskattningsvis drabbas omkring 500 personer per år i Sverige av lungcancer kopplad till radon i bostäder och på arbetsplatser. Sambandet är dos-responsrelaterat; högre halt och längre exponeringstid innebär ökad risk.
Strålskydd och myndigheternas bedömningar
Strålsäkerhetsmyndigheten ansvarar för strålskyddsfrågor kopplade till radon. Boverket reglerar krav vid nybyggnation och ombyggnation. Referensvärdet 200 Bq/m³ ligger i linje med WHO rekommendationer.
För nybyggnation gäller strängare krav. Byggnaden ska utformas så att radonhalten inte överstiger 200 Bq/m³.
Så bör kartinformation tolkas vid husköp och renovering
Vid husköp och renovering fungerar radonkartan som ett av flera beslutsunderlag. Den ger en första indikation men behöver alltid kompletteras med faktiska mätningar och kontroll av byggnaden.
Vad som bör kontrolleras i befintliga småhus
Vid köp av befintligt småhus bör följande kontrolleras:
-
Befintliga radonmätningar: Finns ett giltigt mätprotokoll? Är det äldre än 10 år?
-
Grundkonstruktion: Källare, krypgrund eller platta på mark?
-
Ventilationssystem: Typ och skick.
-
Byggår och material: Blåbetong användes mellan 1929 och 1975.
En radonmätning vid husförsäljning ger köparen ett dokumenterat beslutsunderlag. Säljaren har ingen lagstadgad skyldighet att mäta, men köparen har undersökningsplikt.
När äldre byggmaterial eller grundförhållanden ökar risken
Hus byggda med blåbetong kan ha förhöjda radonhalter oavsett markförhållanden. Enligt Boverket bör radonkällan utredas innan åtgärder sätts in. Sanering av markradon kräver andra åtgärder än hantering av radon från byggmaterial.
Otäta grundkonstruktioner i äldre hus är en vanlig orsak till förhöjda halter. Renoveringar som påverkar ventilation eller täthet kan förändra radonhalten i båda riktningar.
Vilka källor som bör användas för faktakontroll
Vid faktakontroll bör primärkällor användas:
|
Källa |
Information |
|---|---|
|
SGU |
Geologiska kartor, markradonrisk |
|
Strålsäkerhetsmyndigheten |
Referensvärden, mätrekommendationer, hälsorisker |
|
Boverket |
Byggregler, krav vid nybyggnation |
|
Kommunen |
Lokala mätdata, tillsynsansvar |
Kommunernas miljökontor kan ibland tillhandahålla information om radonmätningar i det aktuella området. SGU kartor ger den geologiska bakgrunden.
Frequently asked questions
Hur tolkar man en radonkarta och vilka risknivåer används?
En radonkarta delar in mark i låg, normal och hög radonrisk baserat på geologiska data från SGU. Klassificeringen bygger på berggrund, jordart och uppmätt gammastrålning. Kartan visar inte radonhalter i bostäder utan den geologiska sannolikheten för att markradon förekommer i förhöjda koncentrationer.
Vilka faktorer avgör om ett område klassas som radonriskområde?
Bergartens uraninnehåll, jordartens genomsläpplighet och gammastrålningsnivåer vid markytan är de avgörande faktorerna. Områden med alunskiffer eller uranrik granit i kombination med genomsläppliga jordarter som grus och morän klassas ofta som högriskområden. SGU sammanställer dessa data i sina kartor.
Hur tillförlitliga är radonkartor jämfört med en radonmätning i bostaden?
Radonkartor ger en översiktlig bild av geologisk risk men kan inte förutsäga radonhalten i en enskild bostad. Husets konstruktion, ventilation och byggmaterial påverkar den faktiska halten. En långtidsmätning under eldningssäsongen är det enda tillförlitliga sättet att fastställa radonhalten i inomhusluften.
Var hittar man officiella radondata för en specifik kommun eller adress?
SGU publicerar geologiska kartor med markradonrisk på sin webbplats. Kommunernas miljökontor kan ha lokala mätdata och tillsynsinformation. Strålsäkerhetsmyndigheten tillhandahåller vägledning om mätmetoder och referensvärden men publicerar inte adressspecifika mätresultat.
Vilka byggnadstyper och grundläggningssätt är mest utsatta för radon?
Hus med källare eller krypgrund har större kontaktyta mot marken och löper högre risk för markradoninträngning. Bostäder byggda med blåbetong (1929 till 1975) kan ha förhöjda halter oavsett grundläggning. Platta på mark med otätheter i rörgenomföringar utgör också en riskfaktor.
Vad bör man göra om man bor i ett område som bedöms ha förhöjd radonrisk?
En långtidsmätning med radondosor bör genomföras under eldningssäsongen, minst två månader mellan 1 oktober och 30 april. Överstiger resultatet 200 Bq/m³ bör radonkällan utredas och åtgärder vidtas. Mätningen bör utföras av ett ackrediterat laboratorium enligt ISO 17025.