Radon är en radioaktiv ädelgas, närmare bestämt isotopen radon-222, som bildas i sönderfallskedjan från uran via radium. Gasen saknar färg, lukt och smak. I Sverige uppskattar Strålsäkerhetsmyndigheten att omkring 325 000 bostäder har radonhalten som överstiger referensvärdet 200 Bq/m³ i inomhusluft. Var är radon vanligast i Sverige? Svaret beror på tre samverkande faktorer: berggrund och jordart, byggnadsmaterial samt ventilation.
Radongas i marken finns i hela landet, men de högsta koncentrationerna förekommer i regioner med uranrik berggrund. Områden som Mälardalen, Norrlandskusten, Uppsala län, Örebro län, Västerbotten och Jämtland pekas regelbundet ut som riskzoner. Även delar av Skåne och Halland har uppmätts med förhöjda markradonhalter. Samtidigt kan lokala variationer vara så stora att två grannhus uppvisar helt olika värden.
Radon i bostäder är den näst största orsaken till lungcancer efter rökning och beräknas ligga bakom cirka 500 lungcancerfall per år i Sverige. Radonhalten i inomhusluft mäts i becquerel per kubikmeter (Bq/m³). Det enda sättet att veta om en bostad har förhöjda halter är att genomföra en mätning. För den som vill förstå riskområden, mätmetoder och möjliga åtgärder kan webbplatser som Radon hemma ge vägledning om hur problemet mäts och hanteras.
Viktiga punkter
-
De högsta markradonhalterna i Sverige är kopplade till uranrik berggrund i bland annat Mälardalen, Norrlandskusten och delar av Örebro och Uppsala län.
-
Radonhalten i en enskild bostad beror på geologi, byggnadsmaterial och ventilation, och kan bara fastställas genom mätning.
-
Referensvärdet i Sverige är 200 Bq/m³; vid högre halter rekommenderas åtgärder för att sänka radonhalten.
Var riskerna är störst i Sverige
Markradon, det vill säga radon från marken, utgör den i särklass vanligaste källan till förhöjda radonhalter inomhus. Koncentrationen av radongas i markluft varierar från cirka 5 000 till 2 000 000 Bq/m³ enligt Svensk Radonförening. Riskerna är störst där uranhalten i berggrunden är hög, men jordartens genomsläpplighet avgör hur lätt gasen transporteras upp till byggnader.
Områden med uranrik berggrund
Uran förekommer naturligt i vissa graniter och pegmatiter. När uran sönderfaller bildas radium, som i sin tur avger radon-222 med en halveringstid på 3,8 dagar. Bergarter med hög uranhalt finns spridda i Sverige men är särskilt vanliga i de geologiska formationer som dominerar delar av Mellansverige och Norrlandskusten.
Mälardalen, Norrlandskusten och andra kända riskzoner
Mälardalen, inklusive Stor-Stockholm och Närke, tillhör de mest omtalade radonriskområdena. Uppsala län och Örebro län har en betydande andel bostäder med radonhalter över 200 Bq/m³. Längs Norrlandskusten, i Västerbotten och Jämtland, bidrar den lokala berggrunden till förhöjda halter. Enligt Previda är problemen störst där uranrika graniter eller alunskiffer förekommer, exempelvis i Stor-Stockholm, Närke och Västra Götaland.
Varför lokala skillnader kan vara stora
Radonhalter i byggnader påverkas inte enbart av regional geologi. Jordarten direkt under en fastighet, sprickmönster i grunden och ventilationsflödet spelar stor roll. Enligt Radonova kan radonhalten inomhus skilja sig markant mellan hus som ligger bredvid varandra. En bostad på genomsläpplig grusmark kan få betydligt högre halter än grannen på tätare lera, trots att de delar samma kvarter.
Geologin som styr markradon
Markradon bildas genom radioaktivt sönderfall av radium i berggrund och jordarter. Två faktorer avgör om gasen når en byggnads inomhusluft: hur mycket radon som bildas och hur lätt det transporteras genom marken.
Hur berggrund och jordarter påverkar halterna
Bergarter med hög uranhalt, exempelvis graniter och alunskiffer, producerar mer radium och därmed mer radongas. SGU kartlägger gammstrålningen från uran och tillhandahåller markradonkartor som ger en indikation om risken i ett visst område. Kartorna är dock för oprecisa för att avgöra förhållandena på en enskild tomt.
Jordarten ovanpå berggrunden fungerar som ett filter. Tjock, tät lera hindrar gastransporten. Tunn morän eller frånvaro av täckjord ger kortare väg för gasen.
Sand, grus, porositet och genomsläpplighet
Sand och grus har hög porositet och genomsläpplighet, vilket innebär att radongas rör sig fritt genom markens luftfyllda porer. Grusåsar är klassiska riskområden. Enligt SGU finns det alltid tillräckligt med radon i marken för att referensvärdet ska kunna överskridas i en otät byggnad. Det gäller även i så kallade lågriskområden.
Ler- och siltmark har lägre genomsläpplighet. Transporten av radongas bromsas. Risken minskar, men elimineras inte.
När alunskiffer ger förhöjd risk
Alunskiffer innehåller höga halter uran jämfört med de flesta andra bergarter. Skiffern förekommer i delar av Mellansverige, bland annat i Närke, Billingen och Falbygden. Där alunskiffer bryter igenom markytan eller ligger nära ytan kan markluftens radonhalt bli exceptionellt hög. Dessutom har alunskiffer historiskt använts som råvara i tillverkningen av blå lättbetong, vilket skapar en dubbel riskkälla i äldre byggnader.
Byggnader som har förhöjd sannolikhet för höga värden
Radon i byggnader kommer från tre huvudkällor: marken under huset, byggnadsmaterialet och i enstaka fall hushållsvattnet. Vilken källa som dominerar varierar från fastighet till fastighet.
Blåbetong och andra byggnadsmaterial
Blå lättbetong, baserad på alunskiffer, tillverkades mellan 1929 och 1975. Materialet avger radongas direkt till inomhusluften. Bostäder med bärande väggar eller bjälklag av blåbetong kan ha förhöjda radonhalter oavsett var i Sverige de ligger, enligt Boverket. Andra byggmaterial avger normalt försumbara mängder.
Hur ventilation och otätheter påverkar inomhusluften
Ventilationen styr luftomsättningen. Låg luftomsättning innebär att radon som tränger in ackumuleras inomhus. Otätheter i grunden, runt ledningsgenomföringar och i källargolv fungerar som ingångsvägar för markradon.
Undertrycket som uppstår i en uppvärmd byggnad suger in markluft. Effekten är störst under den kalla årstiden. Förbättrad ventilation kan sänka radonhalten, men om otätheterna är stora behövs kompletterande tätning.
Varför två hus i samma kvarter kan få olika resultat
Grundkonstruktionen spelar en avgörande roll. Ett hus med platta på mark och otätade genomföringar exponeras mer för markradon än ett hus med tät källarplatta. Husets ålder, typ av ventilationssystem och eventuell förekomst av blåbetong skapar ytterligare variation. Enligt Radonova visar nära var fjärde villa i Sverige förhöjda radonhalter, men fördelningen är ojämn.
Hur radon ska mätas för att ge ett tillförlitligt svar
En radonmätning är det enda sättet att fastställa radonhalten i en bostad. Gasen varken syns, luktas eller känns. Mätmetoden påverkar resultatets tillförlitlighet.
Radonmätning i bostäder under eldningssäsong
Enligt Strålsäkerhetsmyndighetens metodbeskrivning ska en långtidsmätning pågå i minst 60 dagar under perioden 1 oktober till 30 april, den så kallade eldningssäsongen. Mätningen utförs med minst två spårfilmsdosor placerade i bostadens lägsta bostadsplan. Utifrån mätresultatet beräknas ett årsmedelvärde.
Korttidsmätningar kan ge en indikation, men de ger inte ett juridiskt giltigt årsmedelvärde. Långtidsmätning under eldningssäsong är standardmetoden.
Referensvärdet 200 Bq/m³ och hur resultat tolkats
Referensvärdet i Sverige är 200 Bq/m³ för befintliga bostäder. Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten bör åtgärder vidtas i bostäder där radonhalten överstiger denna nivå. Målet är att sänka radonhalten så lågt som det är rimligt och möjligt.
För nybyggnation gäller ett strängare riktvärde på 200 Bq/m³ redan i byggskedet. WHO rekommenderar ett referensvärde på 100 Bq/m³ där det är genomförbart.
När en ny mätning bör göras
Radonhalten kan förändras över tid. Sprickor i grunden vidgas, ventilationssystem åldras och renoveringar förändrar luftflödet. Enligt Eurofins bör mätning upprepas minst vart tionde år. Efter renovering, byte av fönster eller förändring av ventilationssystemet rekommenderas ny mätning oavsett hur länge sedan den senaste genomfördes.
Hälsorisker och varför höga halter behöver tas på allvar
Radon och dess sönderfallsprodukter utgör en dokumenterad hälsorisk. Sambandet mellan radonexponering och lungcancer är väl etablerat i internationell forskning.
Radondöttrar, joniserande strålning och lungcancer
När radon-222 sönderfaller bildas kortlivade radondöttrar, bland annat polonium-218 och polonium-214. Dessa fäster vid dammpartiklar och följer med inandningsluften till lungorna. Där avger de joniserande strålning i form av alfastrålning, som skadar lungvävnadens celler.
Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten är radon den näst största orsaken till lungcancer efter rökning. Cirka 500 lungcancerfall per år i Sverige tillskrivs radon. Risken är avsevärt högre för rökare.
Varför långvarig radonexponering är avgörande
Det är den ackumulerade exponeringen som avgör risken. En kort vistelse i ett rum med hög radonhalt innebär en begränsad risk. Långvarigt boende i en bostad med radonhalter över referensvärdet ökar risken betydligt. Tid är den kritiska faktorn.
Radonhalten i bostaden vägs mot den tid en person tillbringar där. Bostaden är den viktigaste exponeringsmiljön eftersom de flesta tillbringar merparten av dygnet inomhus.
Vad som är känt om radon i hushållsvatten
Radon löser sig i grundvatten, särskilt i bergborrade brunnar. Enligt SGU avgår radongas från vattnet vid hantering och luftning, exempelvis vid duschning och diskning, vilket höjer radonhalten i inomhusluften.
Livsmedelsverkets gränsvärde för radon i dricksvatten är 100 Bq/l för tjänligt vatten. Vatten med halter över 1 000 Bq/l klassas som otjänligt. Förhöjda radonhalter i dricksvatten bör alltid föranleda en mätning av radon i inomhusluften, enligt Boverket.
Vanliga åtgärder när förhöjda halter har konstaterats
När en radonmätning visar halter över 200 Bq/m³ finns det beprövade metoder för att sänka radonhalten. Rätt åtgärd beror på var radonet kommer ifrån.
Val av åtgärd utifrån källan till radonet
Det första steget är att identifiera radonkällan. Markradon, blåbetong och hushållsvatten kräver olika insatser. En radonbesiktning hjälper till att klargöra vilken källa som dominerar. Uton korrekt diagnos riskerar åtgärderna att bli ineffektiva.
Radonsug, tätning och förbättrad ventilation
Radonsug är den vanligaste åtgärden mot markradon i hus med platta på mark, källare eller suterräng. Sugen skapar ett undertryck under bottenplattan och leder bort radonhaltig luft innan den tränger in, enligt Svensk Radonförening.
Tätning av sprickor, ledningsgenomföringar och golvbrunnar kompletterar ofta en radonsug. Förbättrad ventilation genom balanserad till- och frånluft minskar radonkoncentrationen, särskilt i byggnader med blåbetong. I praktiken går det ofta att sänka radonhalten med relativt enkla insatser.
Hur målet är att sänka radonhalten under referensvärdet
Målet med varje åtgärd är att nå en radonhalt under 200 Bq/m³. Efter genomförd åtgärd bör en ny mätning utföras under nästa eldningssäsong för att verifiera resultatet. Strålsäkerhetsmyndigheten betonar att radonhalten ska hållas så låg som det är rimligt och möjligt.
En uppföljningsmätning bekräftar att åtgärden fungerar. Utan verifiering finns ingen garanti för att boendemiljön är säker.
Frequently asked questions
Vilka län och kommuner har generellt förhöjda radonhalter i bostäder?
Uppsala län, Örebro län, Västerbotten och Jämtland tillhör de mest kända riskområdena. Delar av Stor-Stockholm, Närke och Västra Götaland har också en hög andel bostäder med radonhalter över 200 Bq/m³. Lokala variationer kan dock vara stora inom varje kommun.
Vilka geologiska förhållanden och jordarter ökar risken för radon i marken?
Genomsläppliga jordarter som sand och grus på grusåsar underlättar transporten av radongas till byggnader. Tät lera och silt bromsar transporten. Kombinationen av uranrik berggrund och porös jordart ger de högsta markradonhalterna.
Hur påverkar berggrundens uran- och radiuminnehåll radonrisken i ett område?
Uran i berggrunden sönderfaller via radium till radon-222. Bergarter med hög uranhalt, exempelvis graniter och alunskiffer, producerar mer radongas. SGU kartlägger gammstrålning från uran, men lokala markförhållanden avgör den faktiska risken för en enskild fastighet.
Vilka typer av byggnader och grundkonstruktioner är mest utsatta för radoninträngning?
Hus med platta på mark, källare eller suterräng är mest utsatta för markradon, särskilt om grunden har otätade genomföringar. Byggnader uppförda med blå lättbetong (1929–1975) kan ha förhöjda halter oavsett grundkonstruktion.
Hur kan jag ta reda på om min fastighet ligger i ett radonriskområde?
SGU tillhandahåller markradonkartor som ger en översiktlig bild av radonrisken. Kartorna är dock inte tillräckligt detaljerade för att bedöma enskilda fastigheter. Det enda sättet att fastställa radonhalten i en specifik bostad är att genomföra en radonmätning med spårfilmsdosor.
Vilka myndighetsgränsvärden gäller för radon i inomhusluft och när bör mätning göras?
Referensvärdet för radon i bostäder är 200 Bq/m³, fastställt av Strålsäkerhetsmyndigheten. Mätning bör ske under eldningssäsongen, 1 oktober till 30 april, i minst 60 dagar. Mätning rekommenderas minst vart tionde år samt efter renoveringar som påverkar ventilationen.