Vanliga fel vid radonmätning leder till missvisande resultat som kan ge en falsk trygghet eller utlösa onödiga åtgärder. Radon, en radioaktiv ädelgas med isotopen radon-222, bildas i sönderfallskedjan från uran via radium och förekommer i mark, byggnadsmaterial och hushållsvatten.
Radongas är osynlig och luktfri, vilket gör att mätning av radon är det enda sättet att fastställa radonhalten i en bostad.
Referensvärdet för radon i bostäder är 200 Bq/m³ enligt Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM). Varje år beräknas cirka 500 lungcancerfall i Sverige vara kopplade till radonexponering inomhus.
Trots att mätprocessen i sig är enkel, med spårfilmsdosor som placeras i bostaden under eldningssäsongen (1 oktober till 30 april), uppstår fel i alla steg: från placeringen av mätdosor, via mätperiodens längd, till tolkningen av resultatet.
Felkällorna spänner över korta mätperioder, dosor placerade nära fönster eller frånluft, mätningar utanför eldningssäsongen, och uteblivna kontroller efter renovering eller radonsanering.
Enligt Folkhälsomyndigheten och SSM krävs en korrekt utförd långtidsmätning för att ett årsmedelvärde ska vara tillförlitligt.
Den som vill fördjupa sig i hur radon mäts och hanteras kan ta del av mer information via Radon hemmas kontaktsida.
Viktiga punkter
- En långtidsmätning under eldningssäsongen (minst 60 dygn, 1 oktober till 30 april) krävs för att fastställa ett tillförlitligt årsmedelvärde.
- Felaktig placering av mätdosor, för få mätpunkter eller flyttade dosor ger resultat som inte speglar bostadens faktiska radonhalt.
- Efter renovering, ändrad ventilation eller radonsanering behöver en ny radonmätning genomföras för att verifiera att åtgärden haft avsedd effekt.
När en radonmätning blir missvisande
Missvisande radonmätningar beror oftast på för kort mättid, mätning utanför eldningssäsongen, sammanblandning av kort- och långtidsmätning, eller att enstaka mätpunkter extrapoleras till hela bostaden. Radonhalter varierar kraftigt under dygnet, veckan och året, vilket ställer krav på korrekt metodik.
För kort mättid ger inget tillförlitligt årsmedelvärde
En långtidsmätning ska enligt Strålsäkerhetsmyndighetens metodbeskrivning pågå i minst 60 dygn under eldningssäsongen. Kortare mätperioder fångar inte de naturliga variationerna i radonhalt som uppstår till följd av temperaturskillnader, vindförhållanden och ventilationsmönster.
Resultatet av en mätning på exempelvis två veckor kan avvika kraftigt från det verkliga årsmedelvärdet i Bq/m³.
Mätning utanför eldningssäsongen snedvrider radonhalten
Under sommaren hålls fönster och dörrar ofta öppna, vilket minskar undertrycket i byggnaden och därmed inläckaget av markradon. En mätning utförd på sommaren tenderar att visa lägre radonhalter och ger enligt Hemkomfort enbart en indikation, inte ett godkänt årsmedelvärde.
Eldningssäsongen, 1 oktober till 30 april, är den fastställda perioden.
Korttidsmätning förväxlas med långtidsmätning
En korttidsmätning pågår i cirka 7 till 14 dagar och kan användas för snabb indikation, exempelvis vid husförsäljning. Den kan dock inte ersätta en långtidsmätning.
Enligt SSM metodbeskrivning går det inte att uppskatta årsmedelvärdet med en korttidsmätning. Att blanda ihop de två metoderna kan leda till beslut baserade på otillräckligt underlag.
Enstaka mätvärden används som om de gällde hela bostaden
Radonhalten skiljer sig mellan våningsplan och rum. Ett mätvärde från ett sovrum på övervåningen representerar inte nödvändigtvis källarplan eller markplan, där markradon ofta ger högre halter.
Minst två mätpunkter behövs. Att basera bedömningen på en enda dosa ger en ofullständig bild.
Fel placering av mätdosor och radonmätare
Placeringen av mätdosor och radonmätare har direkt inverkan på mätresultatet. Felplacerade dosor visar antingen förhöjda eller för låga radonhalter, beroende på lokala luftrörelser i rummet.
För få mätpunkter i bostaden
Enligt Proffsmagasinet ska minst två dosor användas vid en radonmätning, och minst en dosa placeras per våningsplan med boutrymmen.
I rum där boende vistas mest kan det vara motiverat att placera två dosor på olika ställen. En villa med källare, markplan och övervåning kräver alltså minst tre mätpunkter.
Placering nära fönster, frånluft eller yttervägg
Dosor placerade inom 25 centimeter från yttervägg, fönster, frånluftsdon eller värmekälla påverkas av lokala luftströmmar som inte representerar rummets genomsnittliga radonhalt. Den rekommenderade placeringen är minst 25 centimeter från vägg, minst 1,5 meter över golvet, och på avstånd från ventilationsdon.
Fel rum väljs bort från mätningen
Sovrum och vardagsrum prioriteras vid radonmätning eftersom boende vistas där mest. Att utelämna ett souterängrum som används dagligen, eller att enbart mäta i ett gästrum som sällan nyttjas, ger en skev bild av radonexponeringen.
Valet av rum ska spegla faktisk vistelsetid.
Dosor flyttas under pågående mätperiod
Om en spårfilm eller radonmätare flyttas under mätperioden blir resultatet ogiltigt. Dosan registrerar radonhalten kumulativt över tid.
Att flytta den till ett annat rum blandar ihop halterna från två olika miljöer, och resultatet kan varken tillämpas på det ena eller det andra rummet.
Misstag vid tolkning av resultatet
Tolkningsfel leder till att resultat antingen underskattas eller överskattas. Vanliga misstag rör förståelsen av referensvärdet 200 Bq/m³, ventilationens påverkan, gamla mätprotokoll och antaganden baserade på grannfastigheters resultat.
Referensvärdet 200 Bq/m³ misstolkas
Referensvärdet 200 Bq/m³ gäller som gränsnivå för bostäder, skolor och förskolor. Enligt Stockholms stad innebär radonhalter under 200 Bq/m³ inte frånvaro av risk.
Radon är en hälsorisk även vid lägre halter. Värdet är ett referensvärde, inte en säker gräns.
Variationer i ventilation och vädring förbises
Radonhalten påverkas direkt av hur ventilationssystemet fungerar och hur ofta fönster öppnas. Ett mätvärde som registrerats under en period med intensiv vädring speglar inte normala förhållanden.
Resultatet kan ge en missvisande låg bild av den faktiska radonexponeringen vid normalt boende.
Gamla mätprotokoll används trots ändrade förutsättningar
Ett mätresultat från tio år sedan speglar inte dagens radonhalt om förutsättningarna i bostaden har ändrats. Byte av fönster, ändrad ventilation eller nya markförhållanden påverkar radoninläckaget.
Enligt Svensk Byggtidning rekommenderas mätning minst vart tionde år.
Grannens resultat antas gälla den egna bostaden
Radonhalten varierar mellan närliggande fastigheter beroende på grundläggning, markförhållanden, byggnadsmaterial (exempelvis blå lättbetong) och ventilationssystem. Att en granne har låga värden innebär inte att den egna bostaden är radonförskonad.
Varje bostad behöver en egen mätning.
Fel efter renovering, ombyggnad och ändrad ventilation
Renoveringar, ombyggnader och förändringar i ventilationssystemet förändrar tryckförhållandena i byggnaden och därmed radonhalten. Utan ny mätning saknas uppgift om hur radonexponeringen faktiskt ser ut efter ingreppet.
Ny mätning uteblir efter åtgärder i huset
Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten är det viktigt att genomföra en ny långtidsmätning efter att åtgärder vidtagits, för att verifiera att åtgärden haft avsedd effekt. Det steget uteblir ofta.
Resultatet kan vara att en bostad antas ha låga radonhalter trots att renoveringen förvärrat situationen.
Förändrat ventilationssystem ändrar radonhalten
Ett nytt frånluftsystem, byte från självdrag till mekanisk ventilation, eller förändrade luftflöden påverkar tryckförhållandena i bostaden. Som Pilion Bygg noterar kan radonhalten förändras avsevärt vid justeringar av ventilationssystemet.
Ny radonmätning bör utföras efter sådana förändringar.
Nya sprickor och genomföringar i grund förbises
Renovering av källare, installation av avlopp eller dragning av kablar genom bottenplattan skapar nya inträngningsvägar för markradon. Dessa genomföringar passerar ofta obemärkt.
Varje ny öppning i grunden innebär en potentiell kanal för radongas.
Uppföljande kontroll saknas efter radonsanering
En radonsug eller radonbrunn sänker radonhalten genom att skapa undertryck under huset. Effekten behöver verifieras med en ny mätning under en fullständig mätperiod.
Utan uppföljning finns ingen bekräftelse på att radonsaneringen fungerar som avsett.
När källan till radon blandas ihop
Radon i bostäder kan ha sitt ursprung i marken, i byggnadsmaterialet (exempelvis blå lättbetong) eller i hushållsvattnet. Att identifiera rätt källa är avgörande för att välja rätt åtgärd.
Sammanblandning av källor leder till ineffektiva och kostsamma insatser.
Markradon och inträngning från marken feltolkas
Markradon är den vanligaste orsaken till förhöjda radonhalter inomhus, enligt Boverket. Radongas tränger in genom sprickor i bottenplatta, rörgenomföringar och otäta golvbrunnar.
Att anta att markradon inte förekommer bara för att huset står på moränmark är ett vanligt feltolkningsfel. Markens radiumhalt varierar lokalt.
Radon i vatten bedöms som om det vore luftmätning
Radon i hushållsvatten avgår till inomhusluften vid tappning, duschning och tvätt. Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten ger en radonhalt på 1 000 Bq/l i vattnet ett tillskott på ungefär 100 Bq/m³ i inomhusluften.
Att enbart mäta radon i luften utan att kontrollera vattnet kan innebära att källan till förhöjda halter missas, särskilt i bostäder med egen brunn.
Byggnadsmaterial förväxlas med markpåverkan
Blå lättbetong, tillverkad mellan 1929 och 1975, avger radongas kontinuerligt. En radonbesiktning behöver skilja mellan radon som läcker in från marken och radon som avges från väggar eller bjälklag.
Fel diagnos leder till fel åtgärd. En radonsug hjälper inte mot byggnadsmaterial som avger radon.
Fel åtgärd väljs innan källan har identifierats
En radonkonsult bör anlitas för att utreda varifrån radonet kommer innan åtgärder sätts in. Att installera en radonsug när problemet egentligen beror på blå lättbetong, eller att öka ventilationen när det handlar om radon i vatten, ger ingen reell sänkning av radonhalten.
Rätt åtgärd förutsätter rätt diagnos.
Så kvalitetssäkras en korrekt mätning
En kvalitetssäkrad radonmätning följer Strålsäkerhetsmyndighetens metodbeskrivning och utgår från rätt metod, rätt period och korrekt placering av mätdosor. Förberedelsearbete före mätstart och uppföljning efter avslutad mätning minskar risken för missvisande resultat.
Vad som bör kontrolleras före start
Innan mätdosorna placeras bör ventilationssystemet fungera normalt. Inga fönster ska stå permanent öppna.
Bostadens planlösning och våningsplan bör dokumenteras för att säkerställa att tillräckligt många mätpunkter används. Enligt Eurofins Radon finns specifika krav som ska uppfyllas för att resultatet ska bli ett godkänt årsmedelvärde.
Vilken metod som passar syftet med mätningen
En långtidsmätning med spårfilm under eldningssäsongen ger årsmedelvärdet och är den metod som krävs för att jämföra med referensvärdet 200 Bq/m³. Korttidsmätning fungerar som indikation vid husköp eller efter radonsanering, men ersätter inte långtidsmätningen.
Val av metod beror på syftet. Mätinstrumenten ska vara kalibrerade för att resultatet ska vara tillförlitligt.
När en ny radonmätning bör göras
Ny radonmätning rekommenderas vart tionde år, samt efter varje renovering, byte av ventilationssystem, tillbyggnad eller förändring av grundkonstruktionen. Radonhalter förändras över tid.
Även ändrade markförhållanden eller nya byggnader i närområdet kan påverka inströmningen av markradon.
När resultatet bör följas upp med besiktning
Om mätresultatet visar radonhalter nära eller över 200 Bq/m³ bör en radonbesiktning genomföras för att fastställa källan. Enligt Radonova kan en felaktigt utförd besiktning leda till att fel åtgärder sätts in, med förhöjda kostnader och kvarstående radonproblem som följd.
Besiktningen kompletterar mätningen med en fysisk genomgång av byggnaden.
Frequently asked questions
Hur påverkar felaktig placering av radondosor mätresultatet?
En dosa placerad nära fönster, yttervägg eller frånluftsdon registrerar lokala luftströmmar som inte speglar rummets genomsnittliga radonhalt. Resultatet kan visa antingen förhöjda eller för låga värden beroende på om dosor utsätts för tilluftsflöden eller instängt radongas.
Korrekt placering innebär minst 25 centimeter från väggar och minst 1,5 meter över golvet.
Vilka årstider och mätperioder är mest lämpliga för att få ett tillförlitligt resultat?
Långtidsmätning ska genomföras under eldningssäsongen, 1 oktober till 30 april, och pågå i minst 60 dygn. Under denna period är fönster och dörrar normalt stängda, och undertrycket i byggnaden ökar inströmningen av markradon.
Sommarmätningar ger enbart indikativa värden som inte kan användas som årsmedelvärde.
Vad kan gå fel om mätningen genomförs med öppna fönster eller ändrade ventilationsinställningar?
Öppna fönster och förändrade ventilationsinställningar sänker radonhalten tillfälligt genom ökad luftomsättning. Resultatet blir missvisande lågt och speglar inte normala boendeförhållanden.
Ventilationssystemet bör vara inställt på normal drift under hela mätperioden.
Hur många mätpunkter behövs för att resultatet ska vara representativt för bostaden?
Minst två mätdosor ska användas, med minst en dosa per våningsplan som innehåller boutrymmen. I större bostäder eller bostäder med souterängvåning kan fler mätpunkter krävas.
Rummen som väljs ska vara de där boende vistas mest, typiskt sovrum och vardagsrum.
Vilka är de vanligaste misstagen vid hantering, märkning och retur av radondosor till laboratoriet?
Dosor som märks felaktigt eller förväxlas mellan rum gör att resultatet inte kan kopplas till rätt mätpunkt. Försenad retur till laboratoriet efter mätperiodens slut kan påverka spårfilmens registrering.
Dosorna bör skickas in inom en vecka efter avslutad mätning och förpackas enligt laboratoriets anvisningar.
Hur kan byggnadsförändringar eller driftstörningar under mätperioden påverka tolkningen av resultatet?
Om ventilationssystemet stannar, fönster öppnas under en längre period, eller byggnadsarbete pågår under mätperioden, förändras tryckförhållandena i bostaden.
Radonhalten kan stiga eller sjunka temporärt.
Sådana händelser bör dokumenteras och rapporteras till laboratoriet.