Hur många dosor som behövs i ett hus för radonmätning beror på antalet bebodda våningsplan och bostadens totala yta. Grundregeln enligt Strålsäkerhetsmyndigheten är minst två mätdosor per bostad, med minst en dosa per våningsplan som används som bostadsutrymme.
En korrekt placering av dosorna avgör om mätresultatet kan betraktas som tillförlitligt.

Radon är en radioaktiv ädelgas, specifikt isotopen radon-222, som bildas i sönderfallskedjan från uran via radium. Gasen är lukt- och färglös.
Förhöjda radonhalter i inomhusluften utgör en hälsorisk; enligt Strålsäkerhetsmyndigheten orsakar radon cirka 500 fall av lungcancer per år i Sverige. Referensvärdet för bostäder är 200 Bq/m³.
En radonmätning med spårfilmsdosor under eldningssäsongen (1 oktober till 30 april) ger det årsmedelvärde som ligger till grund för bedömningen.
Mer information om hur radon mäts och hanteras finns på Radon hemmas kontaktsida.
Viktiga punkter
- Minst två radondosor krävs per bostad, med en dosa per bebott våningsplan.
- Dosorna placeras i rum där vistelse sker regelbundet, exempelvis sovrum och vardagsrum, minst 25 cm från golv, vägg och tak.
- Långtidsmätning under eldningssäsongen ger det årsmedelvärde som jämförs med referensvärdet 200 Bq/m³.
Grundregeln för antal dosor

Antalet radondosor styrs av bostadens storlek och planlösning. Två centrala principer gäller: ett minimum om två dosor per bostad och minst en dosa per bebott våningsplan.
Minst två mätdosor i varje bostad
Varje bostad ska mätas med minst två mätdosor, oavsett boyta. De två dosorna placeras i skilda rum, typiskt sovrum och vardagsrum, där vistelse sker under en stor del av dygnet.
Medelvärdet av samtliga dosresultat utgör det årsmedelvärde som jämförs med referensvärdet 200 Bq/m³. Två dosor är alltså ett absolut minimum.
Ett mätställe per bebott våningsplan
En dosa per våningsplan med bostadsutrymmen är ett krav enligt gällande mätprotokoll. Radonhalter kan variera kraftigt mellan plan.
Bottenplanet har ofta högre halter på grund av markkontakt, medan övre plan kan uppvisa lägre koncentrationer. Utan mätning på varje plan riskeras att ett förhöjt värde förblir oupptäckt.
När tre eller fler dosor behövs
Bostäder med tre eller fler bebodda våningsplan kräver fler dosor. Normalt rekommenderas 3–5 dosor för villor med källare, bottenplan och ett övre plan.
Bostäder med en total boyta över 200 m² bör också utöka antalet mätpunkter, så att varje 200 m² täcks av minst en dosa. En extra dosa i källaren kan ge viktig information om markradonets bidrag, även om källaren inte används som permanent boyta.
Hur bostadens planlösning påverkar upplägget

Planlösningen avgör vilka rum som bör prioriteras och hur dosorna fördelas. Hustyp, antal plan och graden av markkontakt är de viktigaste faktorerna.
Enplanshus, suterränghus och källare
I ett enplanshus med platta på mark räcker normalt två dosor, placerade i skilda rum. Hela bottenplanet har direkt markkontakt, vilket innebär att markradon kan tränga in genom sprickor i betongplattan eller via rörgenomföringar.
I suterränghus och hus med källare bör minst en dosa placeras i det lägst belägna planet med bostadsutrymmen. Radonhalten i suterräng- eller källarplan är ofta den högsta i byggnaden, eftersom den radonhaltiga markluften drivs in av undertrycket inomhus.
Flerplanshus och inredda biytor
Ett tvåplanshus kräver minst en dosa per plan, alltså minimum två dosor. Om det finns inredda biytor som hobbyrum, gästrum eller hemmakontor i exempelvis en vindsvåning eller souterrängdel, bör dessa inkluderas.
Varje rum med regelbunden vistelse förtjänar en egen mätpunkt. Inredda biytor med markkontakt prioriteras framför rum på övre plan.
Vilka rum som bör prioriteras
Prioriteringen följer vistelsetid. Sovrum och vardagsrum hamnar högst.
Kök kan vara relevant om matlagning och måltider sker där under längre tid dagligen. Mätning bör inte ske i våtutrymmen som badrum, tvättstuga eller bastu.
Fukt och hög temperaturvariation påverkar dosans funktion och kan ge missvisande resultat. Hall, förråd och garage räknas normalt inte som bostadsutrymmen.
Placering av dosorna för ett tillförlitligt resultat

Placeringen av varje mätdosa har direkt inverkan på mätresultatets giltighet. Felaktig placering kan leda till värden som varken är jämförbara med referensvärdet 200 Bq/m³ eller godkända enligt mätprotokollet.
Avstånd till vägg, golv, tak och ventilation
Dosan placeras minst 25 cm från golv, tak och yttervägg. Luften kring dosan ska avspegla den luft som andas in vid normal vistelse i rummet.
Placering på en bokhylla, byrå eller nattduksbord i rummets centrala del fungerar väl. Dosan ska inte placeras i direkt närhet av ventilationsdon, fönster eller ytterdörrar.
Luftrörelser från ventilation eller drag påverkar den lokala radonkoncentrationen. Avstånd på minst 1,5 meter till sådana källor rekommenderas.
Rum där mätning inte bör göras
Våtutrymmen som badrum, tvättrum och bastu utesluts. Kök med kraftig köksfläkt kan ge lägre värden än rummets verkliga radonhalt.
Förråd, garage, pannrum och ouppvärmda utrymmen ingår inte heller i bostadsmätningen. Rum som sällan eller aldrig används för vistelse saknar relevans.
Mätningen syftar till att fånga den radonhalt som boende faktiskt exponeras för.
Vanliga placeringsfel som påverkar resultatet
Att ställa dosan på fönsterbrädan är ett av de vanligaste felen. Kall luft och drag ger artificiellt låga värden.
Placering direkt på golvet, bakom möbler eller i slutna skåp snedvrider också resultatet. Ett annat fel är att flytta dosan under mätperioden.
Dosan ska ligga orörd under hela mätperioden, som vid långtidsmätning är minst 60 dagar. Avbrott eller förflyttning gör mätningen ogiltig.
Mätperiod och metod
Valet av mätperiod och metod avgör om resultatet kan användas som underlag för en bedömning mot referensvärdet 200 Bq/m³. Spårfilmsdosor är den vanligaste typen av radonmätare för bostäder.
Långtidsmätning under eldningssäsong
Långtidsmätning sker under eldningssäsongen, 1 oktober till 30 april. Mätperioden ska vara minst 60 dagar, helst 90 dagar.
Under denna period är ventilationen typiskt lägre och radonhalterna högre än under sommarhalvåret. Resultatet räknas om till ett uppskattat årsmedelvärde.
Det är detta årsmedelvärde som enligt Strålsäkerhetsmyndigheten jämförs med referensvärdet 200 Bq/m³.
Korttidsmätning som vägledande kontroll
En korttidsmätning pågår i 7–14 dagar och kan genomföras året runt. Metoden ger en indikation men inte ett godkänt årsmedelvärde.
Resultatet betraktas som vägledande, inte juridiskt bindande. Korttidsmätning är användbar vid husköp då tid för långtidsmätning saknas, eller som uppföljning efter en radonsanering.
Priserna ligger högre per mätning jämfört med långtidsmätning.
Varför årsmedelvärdet styr bedömningen
Radonhalter i inomhusluften varierar med årstid, temperatur, vindförhållanden och ventilationsvanor. Ett enstaka mätvärde kan avvika kraftigt från det verkliga genomsnittet.
Årsmedelvärdet ger en stabil bild av den exponering som sker över tid. Det är den långvariga exponeringen som avgör hälsorisken, inte enskilda toppar.
Enligt Boverket är det därför årsmedelvärdet som utgör grunden för bedömning av radonhalten i en bostad.
Varför antalet dosor måste kopplas till radonkällan
Radon i bostäder kan härstamma från tre huvudkällor: marken, byggnadsmaterialet och hushållsvattnet. Varje källa kräver i vissa fall en anpassning av mätstrategin.
Radon från marken och markkontakt
Markradon är den vanligaste källan till förhöjda radonhalter. Radon-222 bildas genom sönderfallet av radium-226 i berg och jord.
Den radonhaltiga markluften sugs in genom otätheter i husgrunden på grund av det undertryck som uppstår inomhus. Bostäder med direkt markkontakt, exempelvis platta på mark eller källare, löper högre risk.
I hus med krypgrund kan radonhaltig luft spridas upp genom bjälklaget. En dosa på det lägst belägna planet med markkontakt är avgörande för att identifiera denna källa.
Blåbetong och radium i byggmaterial
Blå lättbetong (blåbetong), som tillverkades mellan 1929 och 1975, innehåller radium. Radiumet avger radon-222 till inomhusluften.
Byggnader med blåbetong i bärande väggar eller bjälklag kan ha förhöjda radonhalter på flera våningsplan, inte bara i bottenplanet. Vid misstanke om blåbetong kan det vara motiverat att placera dosor på samtliga plan, även övre våningar utan markkontakt.
Gammastrålningsmätning kan komplettera spårfilmsmätningen för att identifiera källan.
När hushållsvatten kan vara relevant att utreda
Radon kan förekomma i hushållsvatten, särskilt vatten från bergborrade brunnar. När vatten med hög radonhalt används vid dusch eller disk avgår radon till inomhusluften.
Kommunalt vatten innebär normalt ingen risk. Bostäder med enskilt vatten från borrad brunn bör överväga en separat vattenanalys om radonmätningen visar förhöjda inomhusvärden utan tydlig mark- eller materialkälla.
Tolkning av resultat och nästa steg
Mätresultatet uttrycks i becquerel per kubikmeter (Bq/m³). Bedömningen utgår från det beräknade årsmedelvärdet, inte enskilda rummätvärden.
Vad referensvärdet 200 Bq/m³ innebär
Referensvärdet 200 Bq/m³ gäller för alla bostäder i Sverige, både nyproduktion och befintliga byggnader. Värdet fastställs av Strålsäkerhetsmyndigheten och Boverket.
Årsmedelvärdet beräknas som genomsnittet av samtliga dosresultat i bostaden, justerat med en säsongsfaktor. Ett värde under 200 Bq/m³ innebär att bostaden uppfyller referensvärdet.
Resultatet utgör en värdehandling vid försäljning.
När kompletterande mätning eller radonkonsult behövs
Vid årsmedelvärden nära eller över 200 Bq/m³ rekommenderas kontakt med en radonkonsult. En konsult kan genomföra en radonutredning som identifierar källan: markradon, blåbetong eller hushållsvatten.
Kompletterande mätning kan innebära gammastrålningsmätning av väggar och bjälklag, sniffmätning vid golvgenomföringar eller analys av hushållsvatten. Åtgärden anpassas sedan efter den dominerande källan.
När ommätning bör göras efter åtgärd eller ombyggnad
Efter en radonsanering bör en ny mätning genomföras för att verifiera att åtgärden gett önskad effekt. Mätningen sker med samma metod, alltså långtidsmätning under eldningssäsongen.
Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten bör en ny mätning också göras om det gått mer än tio år sedan föregående mätning, eller efter renoveringar som påverkat ventilation, grundkonstruktion eller planlösning. Tillbyggnader och ändrad ventilation kan förskjuta radonhalterna i båda riktningarna.
Frequently asked questions
Hur räknar jag ut antalet eluttag och strömbrytare som behövs per rum?
Antalet eluttag och strömbrytare per rum beror på rummets funktion, storlek och planerad möblering. Branschstandard i Sverige anger riktlinjer i SEK Handbok 444 och Elsäkerhetsverkets föreskrifter.
Kök och arbetsrum kräver fler uttag än exempelvis sovrum.
Vilka regler och standarder styr placering och antal apparatdosor i bostäder?
I Sverige styrs elinstallationer av Elsäkerhetsverkets föreskrifter och standarden SS 437 01 02. Standarden anger minimikrav för antal uttag per rum och placeringsavstånd.
Boverkets byggregler (BBR) kompletterar med krav kopplade till tillgänglighet och brandsäkerhet.
Hur påverkar planlösning och möblering behovet av apparatdosor vid nybyggnation?
En öppen planlösning kan minska antalet väggytor lämpliga för dosor, medan en sluten planlösning med fler rum kräver separata uttag i varje utrymme. Möbleringsplan bör finnas innan elritningen färdigställs så att uttag hamnar där de faktiskt behövs.
När bör jag välja flerfacksramar jämfört med separata dosor för uttag och brytare?
Flerfacksramar samlar flera funktioner i en punkt och minskar antalet hål i väggen. De passar vid arbetsplatser, TV-hörna och kökets bänkuttag.
Separata dosor ger mer flexibilitet vid framtida ommöblering och placeras där enstaka uttag räcker.
Hur många dosor brukar krävas i kök och tvättstuga med tanke på vitvaror och bänkuttag?
Kök kräver typiskt 8–12 uttag beroende på antal vitvaror, bänkuttag och belysning. Tvättstuga behöver normalt 3–5 uttag för tvättmaskin, torktumlare och eventuellt torkskåp.
Separata grupper i elcentralen krävs för högbelastade vitvaror.
Vilka framtida behov bör jag planera för, exempelvis nätverk, laddning och smarta hem-funktioner?
Planering bör inkludera nätverksuttag (RJ45) och USB-laddningsuttag. Tomrör för framtida kabeldragning är också en bra idé.
Smarta hem-system kan kräva ström vid strömbrytare för inbyggda moduler. En extra apparatdosa per rum ger marginal för framtida behov.